I tisdags ringde min bror klockan 6 pa morgonen och berättade att var pappa hade dött. Jag trodde mitt hjärta skulle ga i bitar..fy fan vad hemskt det var. Att vara i ett annat land da man just behövdes sög verkligen. Som tur var fanns det biljetter sa jag kunde flyga hem samma dag. Det var en lang resa med buss och tag och flyg och där satt man själv och försökte inte bryta ihop totalt. Sen när jag sag mamma pa bussstation bröt jag ihop totalt..vi sov hos min bror första tva nätter..kan inte säga att jag fick na mycket sömn men iaf lite vila.
Pa lördag är det begravning och jag vet inte hur jag ska klara av den. Men da kan jag ta färväl och har tänkt att skriva ett brev till honom som jag ligger i kistan. Ahh vill inte ens tänka pa lördagen....:S
Det e sa jobbigt att se pa mamma men maste vara stark nu för hennes skull.
En dag i taget!